Författare och journalist

Häromdagen.

7-åringen inrusande till mamman i skrivhörnan där hon sitter djupt begravd i datorn:

7-åringen: Får jag gå i sandaler?
Jag: Va? Näe.
7-åringen: Men åh asså vadå det är ju supervarmt!
Jag: (medan jag studerar ett stycke text om en äcklig liten hund som ska vara med i nästa bok) Det var frost i morse. Det är INTE sommar. (Gud vad vuxet …)
7-åringen: Kan jag få ha korttights då, snäääälla, det är så himla svettigt.
Jag: Nej.
7-åringen: Meehh. Foppaskor?
Jag: Nej. (Disträ, fixar med texten)
7-åringen: Åhhhh, du är väääääärldens dummaste. Jag haaaatar dig. (Fotstamp)
Jag: Okej. (Skriver vidare, kom just på vad hunden grävde upp)
Tyst ett tag.
7-åringen med nu snäll röst: Får jag slippa fleecetröjan då?
Jag: Va? Öh …
7-åringen: Åh tack, jag älskar dig femtusen procent.
Jag: (tittar upp) Öh, åh tack.
7- åringen (lindar rara armar om halsen på mig och tindrar ljuvligt med ögonen, ler rart): Du förresten jag kan ta en glass va?
Jag: Men gud gör vad du vill då.
7-åringen: Åhhh, Du är vääääärldens bästa mamma, jag äälskar dig.

Eh. Skiftar visst en del i den här branschen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *