Recensioner Hej då, vi ses väl?
Är så glad över alla fina omdömen som kommer! Här är det bokbloggen @jagvilltipsaomenbok som läst Hej då, vi ses väl?
Här kommer ett utdrag:
Hej då, vi ses väl? är en bok med väldigt många trådar, men författaren Linda Åkerström lyckas väva ihop dem till en fin helhet. Den röda tråden är Noras liv och hennes funderingar kring nuet, framtiden och kärleken. Jag tycker om tonen i boken och Nora är verkligen en person som är fin att få lära känna. Relationen till arbetskamraten Lisbeth och patienten Klara berör mig särskilt mycket och jag tycker om hur Nora får lova att utvecklas med hjälp av och tillsammans med andra. Just tiden efter studenten är fylld av tankar kring vad som är viktigt att behålla i sitt liv och vad som behöver förändras. Det är så lätt att forma livet efter vad andra tycker, istället för att faktiskt göra det man vill.
Som lärare på Estetiska programmet undrar jag hur många som likt Nora inte väljer vårt program trots att det egentligen hade passat dem perfekt. […] Jag vet inte hur många elever jag mött som har fått kämpa hårt för att få lov att välja Estetiska programmet, då deras föräldrar vill att de ska läsa ett “riktigt” program som man kan bli något efter. […] Jag önskar att fler elever faktiskt vågar och får välja det de vill på gymnasiet och inte styrs av vänner, föräldrar eller andras fördomar.
Hej då, vi ses väl? är en lågmäld och fin berättelse om livet och hur det kan bli för olika människor. Karaktärerna är många, men Åkerström lyckas göra även bifigurerna levande. Sammantaget är det här en bra och hoppfull ungdomsbok som kan fungera som tröst för vilsna själar. Jag tycker om tonen, språket och Nora. Det tror jag att fler kommer att göra.
Här kommer ett utdrag:
”Hej då, vi ses väl?” är farligt nära den bok jag själv skulle vilja skriva, nämligen den som känns som en popcountryballad. Faktum är att ”Hej då” påminner jättemycket om just en låt som heter ”Friends don’t” av duon Maddie & Tae.
[…]
Det är en svinbra låt. Som tur är så är boken alltså rätt bra också. Minst sagt. Det var ett tag sen jag läste nåt som kändes så autentiskt och trovärdigt. Noras sommarjobb inom hemvården och personerna hon träffar där känns extremt verklighetstrogna och Linda Åkerström beskriver sina karaktärer med en härlig värme (med ett eller två undantag. De karaktärerna är istället vidriga figurer.). Det vänskapsförhållande som växer fram under sommaren mellan henne och en av kollegorna och en av de hon besöker är fantastiskt fint beskrivet och känns i hjärtat.
Boken handlar alltså om olika sorters kärlek – den vänskapliga, den till konsten men som sagt främst den romantiska. Här gillar jag kluvenheten och hela ”ska de – ska de inte”-grejen, där det högsta betyget ett sånt förhållande kan få är att man vill ha ett enskilt samtal med dem och om det inte hjälper – drämma till dem med en foppatoffel tills de fattar.
[…]
Det här är bra grejer, så införskaffa den gula boken tycker jag. Den är ett jättefint tillskott till bokhyllan!
Detta är en fantastiskt fin skildring av den där svåra tiden mellan skolan och yrkeslivet – och allra mest om förväntningar. Ens egna förväntningar på livet, och omgivningens förväntan på vad man borde göra. Är det alltid rätt att göra det logiska och praktiska, eller borde man ibland bara släppa sargen och lyssna till sitt hjärta? Jag älskar Åkerströms berättelse, för den känns så sann, och jag tror att de allra flesta kan identifiera sig med Nora, även om de varken gått “fel” program på gymnasiet eller hamnat i “fel” yrke. Förväntningar finns alltid, särskilt nu i vårt prestationssamhälle, och detta är en lysande crossover-bok om just det.Nora är inte perfekt, vilket gör henne extra sympatisk. Hon gör dumma grejer här och där, och det gör henne mänsklig och en perfekt huvudperson för en bok som denna. Jag har tidigare skrivit om min klaustrofobiska känsla när jag läser glesbygdsskildringar, av ställen där alla känner alla och alla vet allt om alla, och detta är en perfekt sådan.Viktiga ämnen såsom sexuella trakasserier och unga tjejers fredlöshet tas också upp på ett riktigt bra sätt. Jag vill gärna läsa mer om Nora i framtiden!
