Författare och journalist

Linda Åkerström

Research. Så roligt och så viktigt. Både i journalistiken och när man skriver böcker. Även om det är en påhittad historia i en påhittad värld så gör jag massor med research. Läser böcker, tittar på filmklipp, ringer upp folk som har kunskap om ämnet. Och om det är en plats vill jag gärna åka dit, om det är genomförbart.
Ska det vara ugglor och tomtar med någonstans i boken så researchar jag ugglor och tomtar. Hur stora/små är de, hur fort flyger/springer de, vad äter de, hörs vingslagen/fotstegen och HUR hörs det i så fall (Obs! Har dock inte hittat någon än som vet säkert hur en tomtes steg låter … )

 

Tomten (inte jultomten utan den gamla varianten som enligt nordisk folktro vaktade gården) är förresten döpt efter husets byggplats (tomten). Hans favoritdjur är häst och han är ofta en sur och osympatisk figur som jämt vill ha olika typer av belöningar annars kan han få för sig att slå ihjäl en ko eller liknande. Trevligt värre.

Ugglan var enligt nordisk folktro utsänd av djävulen och man trodde att ugglans skri (alla hoar inte mjukt och hoigt liksom) var ett dödsvarsel. Men det kunde också betyda nyfött och varsla om barnafödsel, lite dubbelt där alltså …  Uggla är också ett verb: sitta och uggla

Det roliga med påhittade historier är ju att man sen kan göra som man vill med figurerna och platserna. Modifiera och skapa om.

I maj kommer första delen i en ungdomstrilogi ut på Bonnier Carlsen. En fantasy (eller kanske mer urban fantasy) som utspelar sig både i den “vanliga” världen och i en inte riktigt lika vanlig värld. Och ja, det kan hända att det bland mycket annat dyker upp någon uggla eller sveper förbi en och annan tomtetyp i där. 

Källor: Nordiska väsen av J. Egekrans, Svensk folktro A-Ö av E. Schön, ne.se, isof.se, sverigesradio.se, SvD.se m. fl.

Små böcker är också viktiga. I höst kommer min andra pixibok “När jag kom bort”. Iris familj åker till djurparken. Allt är härligt och kul, det finns små tjocka grisar och roliga kaniner. Det är fullt med folk också , alla vill gosa med grisar och äta glass i solen. Jättemycket folk faktiskt. Så mycket att mamma, pappa och storebror Elis försvinner. Vad gör man då? 

 

 

Illustrationer: Johan Unenge
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivning: höst 2020

 

På Expressen Kultur idag tipsar Johanna Lindbäck om Hej då, vi ses väl? 

“Därför är behovet av riktigt bra kultur extra stort såna här dagar. Betyget okej räcker inte längre. Kaos och pandemier kräver betyg 4+ och uppåt för att kunna tränga igenom oro och nyhetsknarkande.”

Tack, så hedrande och roligt ❤

För övrigt kan jag varmt rekommendera Maja Hjertzell, och slår ett extra slag för hennes bok Vad gör man inte. Gustav Tegbys bok Beröringen, som Johanna skriver så fint om, har jag inte provat än, men nu hamnade den definitivt på läslistan. 

1 2 3 23