Linda Åkerström
Författare och journalist
Sök på sidan
Senaste
Instagram
  • Näe, nu blev det sådär igen!
  • Gårdagens utfärd: Säters mentalvårdsmuseum (jag har normala intressen, lovar). Säters hospital öppnade 1912 och var då ett av Sveriges modernaste mentalsjukhus med 830 platser. Intentionen var att man ville skapa ett "respektabelt samhälle" där man tog hand om de "sinnesslöa och sinnessjuka" och bota dem. Men ytterst få av de som blev intagna kom någonsin därifrån igen. Det saknades kunskap om botemedel och det fanns endast åtta (!) diagnoser, varav "idiot" var en av dem.Till Säter kom bl. a. skogshuggaren Karl. Han var en frisk arbetare som en dag bröt benet och därmed kunde han inte försörja familjen på ett tag. Det slog hårt mot familjen och Karl blev (med dagens kunskap) deprimerad och började dricka och kunde varken ta hand om sig själv eller familjen. Då visste man inget om depression och han blev kvar livet ut på Säter.En annan som blev intagen på Säter var Jenny. Hon var fjorton år och jobbade som piga när hennes far dog. Jenny fick nu försörjningsansvaret över sin sjukliga mor, tre småsyskon samt ansvar för torpet de bodde i. När Jenny var 19 år kom hon till Säter för "enorm trötthet och plötsliga gråtattacker". Man hittade inget fel på Jenny och hon beskrevs som "lat, arbetsskygg och hypokondriker". Idag hade hon förmodligen fått diagnosen utbränd. Hon blev också kvar livet ut på Säter.Den psykiatriska vården, eller "mentalvården" som det hette då, genomgick en stor nedmontering under 80- och 90-talen. Säters fasta paviljong, där "farliga och oberäkneliga manliga patienter" var intagna, stängdes 1989. Idag står många av byggnaderna i "den vita staden", som Säters mentalvårdsområde kallades, tomma.
  • Dagens utfärd: Mtb längs Göta kanal. Under de första fyrahundra metrarna hann vi stanna en gång för att några måste kissa, en gång för att justera en sadel, en gång till för att justera en annan sadel, en gång för att ta av en tröja och en gång för att vi såg en fin groda. Men sen så. Rullade allt som allt fyra mil. Såg ett osannolikt gäng i en båt med ett osannolikt namn (ni kommer hitta dem i en framtida bok), en miniatyrtitanic, en enorm rosa flamingogrej och diverse andra båtar.Slussningarna verkade vara traktens underhållning för det blev flockar med folk som ville glo på båten som låg där och guppade medan en båtmänniska skuttade i land och drog och slet i linorna innan de till sist kunde åka vidare. De såg alltid lite nervösa ut när de var därinne i slussbassängen, sen när allt var avklarat vinkade de glatt till publiken och varvade lite med motorn. Och alla som tittat på troppade av och vi trampade vidare.

Följ mig!

Twitter
Facebook
Facebook

Bokbloggen Drakbella om Hej då, vi ses väl?

Publicerat 15 juli, 2019

Bokbloggen @drakbella om Hej då, vi ses väl?

↓↓↓